Att byta identitet

I 41 år har jag varit Alexandra Wijk, ja, de första dryga 20 åren faktiskt mest Sandra Wijk. Många gånger har jag fått upprepa stavningen på mitt namn, men det har varit enkelt för människor att komma ihåg mig.

Sedan igår är jag gift med världens bästa S. I kommunhuset med våra barn, min mamma och vår granne som vittnen. På några minuter gick jag från fröken Wijk till fru Gustafsson. Med F. Och i dessa moderna tider kunde jag 1. Behållit mitt namn. 2. Haft dubbelnamn. Nr 1 för gick bort för att jag inte heter lika som mina barn (och ja, jag var med och beslutade om att de skulle få heta Gustafsson i efternamn och inte Wijk). Nr 2 för att jag (förlåt mig alla träffade vänner och bekanta nu) inte gillar dubbelnamn. Att skriva Alexandra Wijk Gustafsson...man hinner liksom tröttna.

Att heta Gustafsson gör att vi är en familj (+ en Karlsson). Att heta Gustafsson är också att bevara ett "son" namn som faktiskt börjar bli lite ovanligt då alla väljer att byta bort, skapa eget. Att heta Gustafsson visar ändå på att jag är gift. En fru. Att heta Gustafsson gör dock att min uppbyggda identitet inom många olika områden härmed är raserad. Alexandra Gustafsson, vem är det?

Det är fortfarande samma kvinna förstås. Samma lite obstinata och normbrytande fast ändå traditionell och med inkörda vanor. Same same, but different...name.

I never thought I'd miss you
Half as much as I do
And I never thought I'd feel this way
The way I feel
About you
As soon as I wake up
Every night, every day
I know that it's you I need
To take the blues away

It must be love
Nothing more, nothing less
Love is the best

How can it be that we can
Say so much without words?
Bless you and bless me
Bless the bees
And the birds
I've got to be near you
Every night, every day
I couldn't be happy
Any other way

It must be love

Nothing more, nothing less
Love is the best

As soon as I wake up
Every night, every day
I know that it's you I need
To take the blues away

It must be love

Nothing more, nothing less