Svante är minst lika prickig som Loke, men lika pigg som vanligt. Alltså inte direkt mys i soffan-läge på den ungen, utan mer fastklistrad vid datorn spelandes spel.
Felicia, som ramlade på isen förra veckan kan ev ha en spricka i båtbenet och behöver in och röntgas. Men på Ackis vill de förstås inte ha några vattkoppsungar - men det löste sig till slut det med, trots att hennes båda föräldrar har fullt upp med annat.
Och mitt i allt det här har jag fått tid för Signes avlivning i eftermiddag. Signe har hängt med mig i många år, 13 närmare bestämt. Hon var kattungen som blev över i en kull och som jag förbarmade mig över. Hon har alltid varit lite av en problem-katt. Först hennes mage som krånglade och hon bajsade löst överallt. Sedan blev hon gravid innan hon ens var ett år. Alltid väldigt spattig och lättskrämd, men en sjuhelsikes jägare. Det blev en kull till när vi kom till Lövstabruk, sedan knipsades hon. I Knutby trivdes hon ganska bra, speciellt när de andra katterna tyvärr blev sjuka och somnade in och hon blev ensam kvar. Men hon har alltid varit lite oberäknelig och på senare tid mer och mer sur på Champis och Svinto, och barnen säger vi till att hålla sig borta från henne. Samtidigt har hon blivit extremt mycket keligare (eller påfrestande "på") mig och S, men hon mår inte bra. Det visar hon på flera olika sätt.
Det är förstås inget lätt beslut att ta. Någon kanske tycker att det är egoistiskt, att hon kanske blir bättre med någon behandling. Vi har haft fina, jobbiga och krävande år men, jag tror i mitt hjärta att Signe mår bäst av att få somna in i min famn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar