"Nää, jag är inte bitter!"

Idag fick vi reda på om vi skulle få göra de it-projekt som kommunen låtit oss ansöka pengar för. I och med att det är rejäl it-fattigdom i kommunen så var det många som tog chansen att söka för datorer, iPads m.m.

Jag och mitt arbetslag valde att söka pengar för Smartboards för att kunna göra ett projekt kring digital sökkompetens och källkritik. Vi slet med ansökan (okej, jag var förstås extremt drivande som vanligt) och var mycket nöjda när den gick iväg. Vi hoppades sticka ut bland alla ansökningar och trodde vi hade en bra chans.

Men, som ni säkert förstår, vårt projekt valdes inte ut och det känns verkligen som ett personligt nederlag för mig. Jag har deppat hela dagen (fast ny frisyr gjorde det hela lite bättre).

Nu har skolan fått två andra projekt godkända, varav ett kommer att komma flera av våra elever tillgodo, och jag gläds med dem (båda lagen ska få iPads). Ändå känns det bittert att läsa mejlet som kom ut om hur de ansvarig gjort urvalsprocessen. "Meningen med projekten är att de som har idéerna, kunskapen och framåttänkande pedagogiska tankar ska testa för att se vad vi sedan i Heby kommun kan/bör satsa ytterligare pengar på. Det är alltså spjutspetsprojekt för att i liten skala se om det ger högre måluppfyllelse för eleverna innan vi ”köper på oss” en massa saker som kanske inte ger den effekt vi önskar. Därför är det viktigt att vi sprider projekten så att många olika delar testas. Det innebär INTE att de som inte får sina projekt beviljade hade dåliga tankar eller inte ”hade något att komma med” många aspekter har vägt in. Helst av allt hade vi beviljat alla allt J "

Tydligen sågs inte vi (arbetslaget) som några spjutspetsar med framåttänkande pedagogiska tankar och det är kanske det som retar mig mest!

Ska försöka rycka upp mig nu, efter lite allmänt surande. Vi ska ju ändå få egna datorer - någon gång då kommunen gjort upphandling. Vem vet, kanske dom till och med slår till på kanoner i varje klassrum om några år, eller, tänk!, uppdaterar nätverket från Windows 2003 till...tja...dom kanske går wild and crazy  och går över till XP.

Nää, jag är inte bitter... ;)

Och världens bästa fröken

Enligt tillförlitliga källor som jag inte alls påverkat på något sätt. Tår i ögat och varm i hjärtat!

Av hänsyn...

till min väldigt vattenkoppiga son, ska jag inte lägga ut någon bild på honom i bara kalsonger med massor av prickar. Av hänsyn till dig som läser också kanske.

Svante visar hittills inga tecken - vilket är förhoppningen då han borde ha exponerats först och mest i femårsgruppen. Men det blir väl som alla säger; när den ena är frisk blir den andre sjuk.

Jag har ju varit hemma en vecka nu (med egen sjuka) och känner verkligen behovet (och kravet) att vara på plats på måndag. S som måste vab:a när jag är borta onsdag em-fredag behöver förstås också jobba innan han blir hemma. Så det är uppe för förhandling, men kan även sluta med slantsingling.

Undrar hur många lärare som skulle svara att de känner press och stress över att inte vara på jobbet p g a sjukdom eller vab, i en undersökning. Typ 150%?

Lärarmötet

Idag gjorde jag och en annan tjej debut som samtalsledare för Lärarmötet, som är Lärarförbundets nya kompetensutveckling för lärare inom förbundet. Lärarmötet är inte en kurs där vi talar om hur det ska vara, utan är ett samtal efter givna ramar kring olika teman. Den här gången handlade om arbetstid och deltagarna fick se fyra olika filmer på temat. Det var så spännande att höra deltagarnas reaktioner och tankar och jag hoppas nu att det här sprider sig ut på arbetsplatserna. Mest givande är filmen där Sally Gordon förklarar arbetstidslagen på ett tydligt sätt och berättar att det där med 35 h/vecka och 10 h/vecka är bara matematiska framräkningar. Vi måste börja prata årsarbetstid!

Det är ett tungrott skepp som ska till att rikta in sig på en ny kurs. Men lite i taget kanske lärarna och skolledarna kan börja arbeta mot en ny syn på arbetstid.

Här kan du höra hur Sally förklarar: http://www.lararkanalen.se/video/7217543/sally-gordon-lrarmtet-tema

Bara vara lärare

Så har jag avsagt mig mitt uppdrag i Regionala utvecklingsrådet för C och U-län. Att inte vara aktiv i en styrelse gör att det är svårt att ha den rätta kollen. Ambitionen att försöka vara påläst och uppdaterad ändå finns, men energin ges till klassen och lärararbetet och sedan blir det inte så mycket kvar.

Det var många år sedan jag "bara var lärare". Valdes in i Tierps avdelningsstyrelse 2003 (tror jag). Blev aktiv som studieorganisatör något år därefter och sedan har det rullat på. Mycket tid och ork har jag givit till Lärarförbundet och väldigt mycket har jag fått tillbaka. I tankar, idéer, provokationer. I vänner och bekanta. Utan engagemanget hade jag inte varit en så bra lärare som jag är. Utan engagemanget hade jag gått miste om möjligheten att påverka och utveckla.

Att jag nu, när jag har närmare jobbet än någonsin och mina barn börjar bli mer självgående (typ), väljer att kliva av kan kanske ses som konstigt. Och det är det möjligen. Men jag är trött ända in i märgen på att försöka hålla ambitionsnivån uppe. Alla de år då jag jobbat deltid med lärarjobbet och deltid med det fackliga, men försökt att prestera som om jag jobbat dubbel heltid tar ut sin rätt. Sedan är det lite annat som också spelar in.

Slutar även med registratorjobbet i Mustangklubben - också det kan ses som vid en konstig tidpunkt när vi har fått till ett bättre medlemsregister med ocr-inbetalningar. Men efter 7 år så känns det inte lika roligt och motiverande längre vilket gör att jag inte heller där kan hålla min ambitionsnivå uppe.

Lärare, arbetsplatsombud, samtalsledare för Lärarmötet, mamma och fästmö. Det kan räcka en bit.

Mot nya utmaningar

Jag har fått nytt jobb. I en ny kommun. Jobb här "hemma" på orten (som jag bor 7 km ifrån). Uppsägningen från Tierps kommun är gjord - drygt 10 år fick de ha mig. På gott och ont.

I och med det nya är det adjö till engagemanget på styrelsenivå i Lärarförbundet. Tydligen är det även där som arbetsgivaren kommer att sakna mig mest - enligt de kommentarer jag fick igår då jag träffade flera rektorer, utvecklingsledaren och produktionschefen. Hedrande, med tanke på hur jag inte har nått mina egna uppsatta mål. Kändes lite som ens egen begravning dock, då man ofta pratar hedrande om personen som dött, men sa man någonsin något när den levde?

Kommer självklart hålla mig engagerad i Lärarförbundet. Vet att det behövs arbetsplatsombud på den nya arbetsplatsen och det är kanske en lagom nivå för mig ett tag. Som jag skrivit tidigare har jag brottats med problemet att vara en bra ordförande och en bra lärare och en tid framöver ska jag nu ägna åt att fokusera på lärarjobbet och det känns bra.

Det känns också bra att få vara mer med familjen. Ha energi kvar till dem. Mina barn kommer att befinna sig i samma byggnad. Slut med lämna/hämta-stressen. Slut med att gå upp 05.10 (en timme på morgonen är en lång timme). Slut med hiskeliga bensinräkningar (har haft 5,5 mil enkel det senaste året).

Pirrigt är det, och ska väl vara. Men först ska jag ha semester - det är jag banne mig värd!

En lite bättre lärare

Lärardagarna är över för den här gången. Som vanligt kommer jag hem fullproppad av nya intryck, tankar, möten och bekantskaper. I år var jag dessutom mer aktiv än jag varit tidigare år. Jag lämnade in en fråga kring semestertjänst för lärare till Open Space (en gruppdiskussionsform) och fick ett otroligt gensvar. Ringen med deltagare som ville vara med och diskutera vidgades och mina farhågor att jag skulle bli utjagad av arga ferietjänst-förespråkare kom på skam. I Open Space finns alltid möjligheten för en som startat ämnet att avsluta eller att lämna gruppen när man känner sig nöjd, men det blev två timmar intensivt samtalsledande. Och jag är fortfarande fullständigt övertygad om att semestertjänst för alla skulle vara utvecklande för skolan och i det kollektiva arbetet.

Föreläsarna var som vanligt av hög klass och de två jag inte såg, ska jag absolut ta och se på via webben. Enligt inläggen på Twitter missade jag tydligen något ;) Sven Eric Liedman har jag skrivit om redan, men det är hans tankar som fortfarande lever kvar hos mig. Det är inte illa med tanke på att han gick ut först i måndags och sedan fylldes det på med annat i en rask takt.

När dagarna var slut så deltog jag i en liten panelreflektion (http://bambuser.com/v/2765937) och lyckades där formulera det jag känner när jag är engagerad i Lärarförbundet och får möjligheten att delta i Lärardagarna, RUT, konferenser och kurser; Jag blir varje gång en lite bättre lärare. Ingen superpedagog som räddar klasser på TV, kanske inte heller bättre i jämförelse med andra kollegor - men bättre att nå mina ambitioner, bättre i mötet med mina elever, bättre att stötta och hjälpa kollegor.

För mig handlar Lärarförbundet om just det. Att det är ett yrkesförbund som tänker på alla aspekter i yrket. Och att vi ska ha högre lön.

Resultat av livet?

Den första dagen av Lärardagarna är till ända. Lite trött efter gårdagens onödiga lusattack-stress, så det blir en tidig kväll.

I år är det många nya ansikten här i Bålsta vilket är jättekul. Jag lär nog få stå över kommande år, för vi är inte så många som har fått komma tillbaka. Och det är helt rätt, fler medlemmar behöver få ta del av den här energin och det utbyte som sker här.

För första gången har jag fått lyssna på Sven Eric Liedman, som är idéhistoriker, och han är kanske inte den mest karismatiska föreläsaren men det är mannen jag vill skicka till våra politiker och skolledare för att få dem att förstå det här med inlärning. Han pratade om  många intressanta aspekter men jag tar speciellt med mig två citat:

Kunskapens vägar är omvägar. Det är på de små, slingrande vägarna som man ser mest. Inte på motorvägen som kanske går snabbast.

Och svaret på rubrikens fråga; Jo, döden.  Vilket man gott och väl kan ta sig en funderare på när vi ska mäta kunskap i prov, tester, tentor, uppsatser etc. Är det inte vägen dit som är viktigast, aka Livet?

Imorgon väntar två föreläsningar och sedan Open Space där jag fått upp en diskussionsfråga kring semestertjänst för alla lärare. Får se hur populär jag kommer att vara efter det ;)

Äntligen är det dags!

Imorgon ses vi närapå 200 lärare i Bålsta för årets Lärardagarna. Känner mig väldigt privilegierad som får vara med tredje året i rad. Årets tema känns extra angeläget: Lust och leda. Ser fram emot spännande föreläsare, diskussioner och interaktioner med andra lärare och speciellt med några av mina ordförandekollegor som jag skrattade gott med i höstas under vår utbildning.

Uppladdningen kunde dock varit lite smidigare. Freakade över ett eventuellt huvudlössangrepp på minstingen vilket gjorde att hela familjen nu är inkladdade i AntiLice och sängkläder är bytta. Lägg till berget med tvätt och påsar med gosdjur. Fast å andra sidan, inte så dumt att då åka iväg och på bo fint hotell medan sambon får röja upp ;)

Just det, kanske ska tillägga att jag borde läst på lite innan om huvudlöss. De är inte svarta prickar - så antagligen är allt gjort i onödan.

Generation X strikes

Min kollega är så himla rolig när hon avslutar ett inlägg till föräldrarna så här, efter dagens något våta utflykt i skogen (år 1-3):

Jag ber ödmjukast om ursäkt för att vi släpade iväg med era små.

PS Ber också om ursäkt om vi var otydliga när vi talade om kläder efter väder. Till en annan gång så vill vi bara klargöra att kläder efter väder innebär regnkläder, varm tröja eller jacka, mössa eller keps liksom stövlar eller grova kängor MED sockor.

 

Warwick here I come!

When it rains, it pours - efter en massa tristheter och vardag händer det nu massor av roliga saker i mitt liv. Bil, tävlingsvinst, tatueringar och....ett Comenius-stipendium från Internationella Programkontoret! Så nu blir det åka av igen tillsammans med Fortbildningsavdelningen vid Uppsala universitet.

Kursbeskrivning

För att kunna ge de yngre barnen bra och varierad undervisning i engelska, både när det gäller innehåll och arbetssätt, måste lärarna själva få bli inspirerade, lära sig mer om den engelskspråkiga världen och dess kulturer, samt få tillfälle att använda och förbättra sin engelska.

Fortbildningsavdelningen för skolans internationalisering anordnar i samarbete med The University of Warwick en kurs i Warwick och Coventry för lärare som undervisar i engelska i förskola och år 1 till 6. Syftet med kursen är att ge deltagarna möjlighet att bredda och fördjupa sina kunskaper om undervisning i engelska för yngre åldrar, få en inblick i det brittiska skolsystemet och ta del av det kulturella utbud som två historiskt intressanta brittiska städer har att erbjuda. Kursen innebär också ett värdefullt språkbad, då deltagarna får rika tillfällen att kommunicera på engelska.

Programmet innehåller

föredrag och workshop om olika aspekter av att undervisa i engelska för yngre åldrar under ledning av lärare och lärarutbildare vid Warwick University föredrag om det brittiska skolsystemet heldagsbesök i en primaryschool i Coventry, observation av undervisning och möten med elever, lärare och skolledare muséer och historiska sevärdheter i Warwick och Coventry.

Hur snart kan Krisi himmelsfärd komma!? Och du, sista anmälningsdag är 30 mars - om du blev sugen ;) Gå in på http://www.fba.uu.se/kurskatalog/all_kurs_01.htm

Nu har Skolverket fattat beslut gällande din ansökan om legitimation

I'm a facking legit teacher!

Internationalisering

Igår debuterade jag som gästföreläsare, inbjuden av Fortbildningsavdelningen vid Uppsala universitet att prata om internationalisering i engelskaundervisningen (eftersom jag och Leslie träffades via ePals + att jag har haft projekt med andra lärare genom ePals) för lärare som går en kurs . Lärarna är mina underbara lärare från Engelska för yngre åldrar-lärarlyften som jag gick för ett år sedan, så det var ett kärt återseende. Dock for blodtrycket upp ordentligt när jag upptäckte att usb-minnet med Power Point-presentationen inte var med! Fick fundera ut en plan B på stört och hade som tur var bloggen att använda mig av för bildvisning. Men det kändes ju väldigt trist att inte få göra föreläsningen som jag hade planerat.

Stannade sedan kvar för att lyssna på en amerikansk gästforskare som har bott i Japan i 20 år, som berättade om skolsystemet och samhället där. Med var också hennes 22-åriga dotter som kom direkt från Chicago. Det var förstås jättespännande att lyssna på dem och att sedan få prata mer med dem över lunch.

Sedan var det till att sadla om från föreläsning och konversation på engelska till svenskt samverkansmöte i rektorsområdet och påföljande styrelsekonferens. När jag kom hem klockan tio hittade jag usb-minnet....under botten på väskan. Surt!