Buzzning som doftar gott

I några veckor nu har jag, jobbarkompisar och vänner provat på Air wicks nya produkt - doftpinnar. Fick hem två dofter; Cool linen & White lilac och Midnight blackberry & Vanilla silk. Den förstnämnda doften fick jag faktiskt med mig från England i våras när jag köpte Air wick i sprayform. Blackberry är en ny bekantskap som doftar alldeles underbart. Den står i hallen, på hyllan i hörnet där den där förbenade kattlådan står. Cool linen har jag placerat på toaletterna och det är en fröjd att vara där - även om det är ostädat ;)

Det är en snygg liten flaska med olja som du stoppar de medföljande pinnarna i. Många pinnar för mycket doft, färre pinnar för lite mindre. Tilläggas ska dock att i och med att det är en stor öppning för pinnarna, så blir doften, oavsett antal pinnar, ganska stark till en början. En arbetskamrat har tejpat över öppningen och stuckit ner pinnarna för att få det hela att dofta mindre och hålla längre. Det hade kanske varit smart om det var någon slags perforerat skydd redan från början.

Men alla testare är mycket nöjda! Produkten ska kunna köpas i dagligvarubutiker och kommer säkerligen att dyka upp i mitt hem igen.

Nära ögat

Nu på eftermiddagen (efter skoltid) stod jag och pratade med min kollega. Längre bort i korridoren finns fritids där barnen, de mina, är. Hör plötsligt högljudd gråt och tänker, det låter som Loke. Sedan kommer en av fritidsfröknarna springande och ber mig att komma fort för Loke har gjort illa sig.

I soffan sitter han, blodet rinner från ögat och det krävs en hel del torkning för att se att han har slagit upp ett jack i ögonlocket efter att ha fått en gunga på sig. Lilla älsklingen! Det var bara att packa ihop, samla barnen och ta en liten enögd 6-åring hem.

Det ser dock ut att sluta sig fint och han säger själv att det känns okej i själva ögat - att han kan se, om än lite mindre p g a det svullna ögonlocket. Puh! Det var lite stressigt där ett tag innan jag kunde se hur pass illa det var.

Barnen på äventyr

I onsdags åkte killarna med storasyster Felicia och hennes mamma till Kolmården för två dagars intensivt parkbesök med hotellövernattning. Det kändes lite vemodigt att inte kunna vara med och dela deras upplevelser, men självklart unnar jag dem ett besök med en person som faktiskt har jobbat där (på Delfinariumet till och med).

Kameran skickades med och kom hem med två trötta barn igår kväll kl.23. Här är några bilder:

Nästa vecka börjar allvaret och de verkliga vardagsrutinerna för oss alla. Själv har jag varit en smula ostrukturerad hela veckan men känner att jag i alla fall är tillräckligt redo för att ta emot mina nya elever på måndag.

Loke 6 år

Jag och Loke i september 2006

Loke 12 juli 2012

Min förstfödda blev idag 6 år. Stort! Det blev en massa Star Wars-lego (som pappan fick bygga ihop tills han var ledbruten) och en ny ryggsäck för den blivande skolkillen. Som alltid märker man hur fort tiden går. Tittade tillbaka i min gamla blogg, då han var nyutkommen och livet blev aldrig sig mer likt.

Det ska bli roligt att jobba i samma skola och få se honom växa vidare, varje dag.

Puss min Loke-Poo

Mot nya utmaningar

Jag har fått nytt jobb. I en ny kommun. Jobb här "hemma" på orten (som jag bor 7 km ifrån). Uppsägningen från Tierps kommun är gjord - drygt 10 år fick de ha mig. På gott och ont.

I och med det nya är det adjö till engagemanget på styrelsenivå i Lärarförbundet. Tydligen är det även där som arbetsgivaren kommer att sakna mig mest - enligt de kommentarer jag fick igår då jag träffade flera rektorer, utvecklingsledaren och produktionschefen. Hedrande, med tanke på hur jag inte har nått mina egna uppsatta mål. Kändes lite som ens egen begravning dock, då man ofta pratar hedrande om personen som dött, men sa man någonsin något när den levde?

Kommer självklart hålla mig engagerad i Lärarförbundet. Vet att det behövs arbetsplatsombud på den nya arbetsplatsen och det är kanske en lagom nivå för mig ett tag. Som jag skrivit tidigare har jag brottats med problemet att vara en bra ordförande och en bra lärare och en tid framöver ska jag nu ägna åt att fokusera på lärarjobbet och det känns bra.

Det känns också bra att få vara mer med familjen. Ha energi kvar till dem. Mina barn kommer att befinna sig i samma byggnad. Slut med lämna/hämta-stressen. Slut med att gå upp 05.10 (en timme på morgonen är en lång timme). Slut med hiskeliga bensinräkningar (har haft 5,5 mil enkel det senaste året).

Pirrigt är det, och ska väl vara. Men först ska jag ha semester - det är jag banne mig värd!

En lite bättre lärare

Lärardagarna är över för den här gången. Som vanligt kommer jag hem fullproppad av nya intryck, tankar, möten och bekantskaper. I år var jag dessutom mer aktiv än jag varit tidigare år. Jag lämnade in en fråga kring semestertjänst för lärare till Open Space (en gruppdiskussionsform) och fick ett otroligt gensvar. Ringen med deltagare som ville vara med och diskutera vidgades och mina farhågor att jag skulle bli utjagad av arga ferietjänst-förespråkare kom på skam. I Open Space finns alltid möjligheten för en som startat ämnet att avsluta eller att lämna gruppen när man känner sig nöjd, men det blev två timmar intensivt samtalsledande. Och jag är fortfarande fullständigt övertygad om att semestertjänst för alla skulle vara utvecklande för skolan och i det kollektiva arbetet.

Föreläsarna var som vanligt av hög klass och de två jag inte såg, ska jag absolut ta och se på via webben. Enligt inläggen på Twitter missade jag tydligen något ;) Sven Eric Liedman har jag skrivit om redan, men det är hans tankar som fortfarande lever kvar hos mig. Det är inte illa med tanke på att han gick ut först i måndags och sedan fylldes det på med annat i en rask takt.

När dagarna var slut så deltog jag i en liten panelreflektion (http://bambuser.com/v/2765937) och lyckades där formulera det jag känner när jag är engagerad i Lärarförbundet och får möjligheten att delta i Lärardagarna, RUT, konferenser och kurser; Jag blir varje gång en lite bättre lärare. Ingen superpedagog som räddar klasser på TV, kanske inte heller bättre i jämförelse med andra kollegor - men bättre att nå mina ambitioner, bättre i mötet med mina elever, bättre att stötta och hjälpa kollegor.

För mig handlar Lärarförbundet om just det. Att det är ett yrkesförbund som tänker på alla aspekter i yrket. Och att vi ska ha högre lön.

Resultat av livet?

Den första dagen av Lärardagarna är till ända. Lite trött efter gårdagens onödiga lusattack-stress, så det blir en tidig kväll.

I år är det många nya ansikten här i Bålsta vilket är jättekul. Jag lär nog få stå över kommande år, för vi är inte så många som har fått komma tillbaka. Och det är helt rätt, fler medlemmar behöver få ta del av den här energin och det utbyte som sker här.

För första gången har jag fått lyssna på Sven Eric Liedman, som är idéhistoriker, och han är kanske inte den mest karismatiska föreläsaren men det är mannen jag vill skicka till våra politiker och skolledare för att få dem att förstå det här med inlärning. Han pratade om  många intressanta aspekter men jag tar speciellt med mig två citat:

Kunskapens vägar är omvägar. Det är på de små, slingrande vägarna som man ser mest. Inte på motorvägen som kanske går snabbast.

Och svaret på rubrikens fråga; Jo, döden.  Vilket man gott och väl kan ta sig en funderare på när vi ska mäta kunskap i prov, tester, tentor, uppsatser etc. Är det inte vägen dit som är viktigast, aka Livet?

Imorgon väntar två föreläsningar och sedan Open Space där jag fått upp en diskussionsfråga kring semestertjänst för alla lärare. Får se hur populär jag kommer att vara efter det ;)