Att byta identitet

I 41 år har jag varit Alexandra Wijk, ja, de första dryga 20 åren faktiskt mest Sandra Wijk. Många gånger har jag fått upprepa stavningen på mitt namn, men det har varit enkelt för människor att komma ihåg mig.

Sedan igår är jag gift med världens bästa S. I kommunhuset med våra barn, min mamma och vår granne som vittnen. På några minuter gick jag från fröken Wijk till fru Gustafsson. Med F. Och i dessa moderna tider kunde jag 1. Behållit mitt namn. 2. Haft dubbelnamn. Nr 1 för gick bort för att jag inte heter lika som mina barn (och ja, jag var med och beslutade om att de skulle få heta Gustafsson i efternamn och inte Wijk). Nr 2 för att jag (förlåt mig alla träffade vänner och bekanta nu) inte gillar dubbelnamn. Att skriva Alexandra Wijk Gustafsson...man hinner liksom tröttna.

Att heta Gustafsson gör att vi är en familj (+ en Karlsson). Att heta Gustafsson är också att bevara ett "son" namn som faktiskt börjar bli lite ovanligt då alla väljer att byta bort, skapa eget. Att heta Gustafsson visar ändå på att jag är gift. En fru. Att heta Gustafsson gör dock att min uppbyggda identitet inom många olika områden härmed är raserad. Alexandra Gustafsson, vem är det?

Det är fortfarande samma kvinna förstås. Samma lite obstinata och normbrytande fast ändå traditionell och med inkörda vanor. Same same, but different...name.

I never thought I'd miss you
Half as much as I do
And I never thought I'd feel this way
The way I feel
About you
As soon as I wake up
Every night, every day
I know that it's you I need
To take the blues away

It must be love
Nothing more, nothing less
Love is the best

How can it be that we can
Say so much without words?
Bless you and bless me
Bless the bees
And the birds
I've got to be near you
Every night, every day
I couldn't be happy
Any other way

It must be love

Nothing more, nothing less
Love is the best

As soon as I wake up
Every night, every day
I know that it's you I need
To take the blues away

It must be love

Nothing more, nothing less

Lärarmötet

Idag gjorde jag och en annan tjej debut som samtalsledare för Lärarmötet, som är Lärarförbundets nya kompetensutveckling för lärare inom förbundet. Lärarmötet är inte en kurs där vi talar om hur det ska vara, utan är ett samtal efter givna ramar kring olika teman. Den här gången handlade om arbetstid och deltagarna fick se fyra olika filmer på temat. Det var så spännande att höra deltagarnas reaktioner och tankar och jag hoppas nu att det här sprider sig ut på arbetsplatserna. Mest givande är filmen där Sally Gordon förklarar arbetstidslagen på ett tydligt sätt och berättar att det där med 35 h/vecka och 10 h/vecka är bara matematiska framräkningar. Vi måste börja prata årsarbetstid!

Det är ett tungrott skepp som ska till att rikta in sig på en ny kurs. Men lite i taget kanske lärarna och skolledarna kan börja arbeta mot en ny syn på arbetstid.

Här kan du höra hur Sally förklarar: http://www.lararkanalen.se/video/7217543/sally-gordon-lrarmtet-tema

Svante 5 år

Presenter på morgonkvisten

Lycka över Lego City Gruvfordon

Och stor lycka över en Anki och Pytte-dvd :)

Så var det plötsligt 5 år sedan jag, ganska så oförberett, fick föda fram ännu en son. Ja, det hade gått 9 månader, men jag blev igångsatt (igen) efter en rutinkontroll av blodtryck. Nåja, jag ska inte gå in på detaljer.

Födelsedagsbarnet fick sina presenter på morgonen (då pappan tog lite sovmorgon) och slapp vänta till kvällen med att riva upp två legokartonger och en dvd-film. Det är väl så himla roligt att se ansiktsuttrycken när barn öppnar. Reaktionen över filmen är obetalbar!

Svantes 5-årskalas

 Så kom äntligen dagen för Svantes första kalas. Nipprig av förväntan - det är stort att få ha sitt eget kalas liksom. På dörren satte vi en fullskalig Svante i skelettform som syrran Felicia pysslat ihop. Hon visade även stor talang i ansiktsmålning och målade såväl brorsorna och kompisen innan kalaset, och hjälpte mig att måla festdeltagare som alla ville bli zombies och andra skräckisar.

Zombie och fladdermus

Väntar på gästerna

Dags att springa av sig allt socker ute med ljusstavar

Festen blev lyckad även om alla inbjudna inte kunde komma - och det var kanske tur eftersom det blev ganska så trångt. Några vuxna stannade kvar och det är alltid trevligt att lära känna folk man mest hejar på till och från förskola/skola.

Kvällens hit blev ljusstavarna jag hittade på Rusta för 30 kr/25 st. Önskade att jag köpt fler, men alla fick 2 stycken att vifta runt med medan de letade efter godisburken i trädgården (hittades ganska så snabbt i lövhögen).

När alla åkt hem så lektes det med alla fina presenter medan jag dammsög upp efter massakern i vardagsrummet. Nu är killarna på väg till ännu ett partaj med övernattning hos storasyster och hennes mamma. Jag och S har barnfri kväll och natt! Chips och TV lär väl dominera...

Höstidyll kan tyckas.

Full fart!

Ser du mig, mamma?

Tog ett litet ryck i trädgården igår. Ingen av oss är särskilt intresserade av trädgårdsarbete och allt är ett nödvändigt ont. Efter att ryggen skrek av allt krattande, var det ändå ganska så roligt att se ungarnas vilda framfart i lövhögen. Svante grävdes även ner av storebror och låg länge och filosoferade bland eklöv och barr.

Sov gott

Det är inte lätt att vara 5 år och ha intensiva dagar på förskolan/fritids (det är en 5-årsgrupp på skolan/fritids), komma hem och leka en timme ute, spela lite Wii och sedan titta på när pappa försöker bli en True Jedi i Star Wars-spel. Och så var det säkert lite extra mysigt att ha sin katt liggandes där med en.

Bara vara lärare

Så har jag avsagt mig mitt uppdrag i Regionala utvecklingsrådet för C och U-län. Att inte vara aktiv i en styrelse gör att det är svårt att ha den rätta kollen. Ambitionen att försöka vara påläst och uppdaterad ändå finns, men energin ges till klassen och lärararbetet och sedan blir det inte så mycket kvar.

Det var många år sedan jag "bara var lärare". Valdes in i Tierps avdelningsstyrelse 2003 (tror jag). Blev aktiv som studieorganisatör något år därefter och sedan har det rullat på. Mycket tid och ork har jag givit till Lärarförbundet och väldigt mycket har jag fått tillbaka. I tankar, idéer, provokationer. I vänner och bekanta. Utan engagemanget hade jag inte varit en så bra lärare som jag är. Utan engagemanget hade jag gått miste om möjligheten att påverka och utveckla.

Att jag nu, när jag har närmare jobbet än någonsin och mina barn börjar bli mer självgående (typ), väljer att kliva av kan kanske ses som konstigt. Och det är det möjligen. Men jag är trött ända in i märgen på att försöka hålla ambitionsnivån uppe. Alla de år då jag jobbat deltid med lärarjobbet och deltid med det fackliga, men försökt att prestera som om jag jobbat dubbel heltid tar ut sin rätt. Sedan är det lite annat som också spelar in.

Slutar även med registratorjobbet i Mustangklubben - också det kan ses som vid en konstig tidpunkt när vi har fått till ett bättre medlemsregister med ocr-inbetalningar. Men efter 7 år så känns det inte lika roligt och motiverande längre vilket gör att jag inte heller där kan hålla min ambitionsnivå uppe.

Lärare, arbetsplatsombud, samtalsledare för Lärarmötet, mamma och fästmö. Det kan räcka en bit.