Mot nya utmaningar

Jag har fått nytt jobb. I en ny kommun. Jobb här "hemma" på orten (som jag bor 7 km ifrån). Uppsägningen från Tierps kommun är gjord - drygt 10 år fick de ha mig. På gott och ont.

I och med det nya är det adjö till engagemanget på styrelsenivå i Lärarförbundet. Tydligen är det även där som arbetsgivaren kommer att sakna mig mest - enligt de kommentarer jag fick igår då jag träffade flera rektorer, utvecklingsledaren och produktionschefen. Hedrande, med tanke på hur jag inte har nått mina egna uppsatta mål. Kändes lite som ens egen begravning dock, då man ofta pratar hedrande om personen som dött, men sa man någonsin något när den levde?

Kommer självklart hålla mig engagerad i Lärarförbundet. Vet att det behövs arbetsplatsombud på den nya arbetsplatsen och det är kanske en lagom nivå för mig ett tag. Som jag skrivit tidigare har jag brottats med problemet att vara en bra ordförande och en bra lärare och en tid framöver ska jag nu ägna åt att fokusera på lärarjobbet och det känns bra.

Det känns också bra att få vara mer med familjen. Ha energi kvar till dem. Mina barn kommer att befinna sig i samma byggnad. Slut med lämna/hämta-stressen. Slut med att gå upp 05.10 (en timme på morgonen är en lång timme). Slut med hiskeliga bensinräkningar (har haft 5,5 mil enkel det senaste året).

Pirrigt är det, och ska väl vara. Men först ska jag ha semester - det är jag banne mig värd!