Bara vara lärare

Så har jag avsagt mig mitt uppdrag i Regionala utvecklingsrådet för C och U-län. Att inte vara aktiv i en styrelse gör att det är svårt att ha den rätta kollen. Ambitionen att försöka vara påläst och uppdaterad ändå finns, men energin ges till klassen och lärararbetet och sedan blir det inte så mycket kvar.

Det var många år sedan jag "bara var lärare". Valdes in i Tierps avdelningsstyrelse 2003 (tror jag). Blev aktiv som studieorganisatör något år därefter och sedan har det rullat på. Mycket tid och ork har jag givit till Lärarförbundet och väldigt mycket har jag fått tillbaka. I tankar, idéer, provokationer. I vänner och bekanta. Utan engagemanget hade jag inte varit en så bra lärare som jag är. Utan engagemanget hade jag gått miste om möjligheten att påverka och utveckla.

Att jag nu, när jag har närmare jobbet än någonsin och mina barn börjar bli mer självgående (typ), väljer att kliva av kan kanske ses som konstigt. Och det är det möjligen. Men jag är trött ända in i märgen på att försöka hålla ambitionsnivån uppe. Alla de år då jag jobbat deltid med lärarjobbet och deltid med det fackliga, men försökt att prestera som om jag jobbat dubbel heltid tar ut sin rätt. Sedan är det lite annat som också spelar in.

Slutar även med registratorjobbet i Mustangklubben - också det kan ses som vid en konstig tidpunkt när vi har fått till ett bättre medlemsregister med ocr-inbetalningar. Men efter 7 år så känns det inte lika roligt och motiverande längre vilket gör att jag inte heller där kan hålla min ambitionsnivå uppe.

Lärare, arbetsplatsombud, samtalsledare för Lärarmötet, mamma och fästmö. Det kan räcka en bit.